Bantningsfoder

Jo tjena ja. Köpte ett foder av samma märke som de ätit de senaste månderna men med lägre fett och protein,  Brutus har lagt på sig lite väl mycket och det kan ju inte skada att stämma i bäcken för C. Tydligen tål de inte fodret elelr så är det något fel på det för först blev ceasar kass. Jag kopplade det inte genast till fodret eftersom de bägge fått lite för mycket ben men till slut trillade poletten ner – efter en veckas störd nattsömn. Brutus verkade okey och fick fortsätta äta det. Tills han blev dålig i torsdags… Så inte har jag fått mycket sömn den här helgen heller.Typiskt. Så nu har jag en massa kasst foder… och sömnunderskott.

Fick in lite nosövningar igår för hundarna eftersom jag inte kunde åka på spårträffen, skulle ha mött upp en vän och hans hundar men de fick förhinder. Hundarna var dock betydligt mer intresserade av att äta rådjursskit än att använda näsan till annat…

Inatt var det dock mitt fel att sömnen blev lidande, kom hem lite för sent till ett tomt kök. Kokade gröt på musli. Gröt ska man ju stå sig på säger de… Yeah right! Led av insomnia och vid två tre tiden så var jag hungrig och försökte bli mätt på ett par knäckebrödsmackor, en stund senare så tvättade sig C så intensivt att jag vaknade och nånstans vid fyratiden så började jag oroa mig över att hundskrället skulle vakna och behöva rusa ut så jag gav mig ut med dom…. tror jag slutligen somnade vid fem.

Dan har ägnats åt lite husliga sysslor, rastlöshet och djupa funderingar om vissa saker.

Första dan på praktiken

Det har varit ett par rätt jobbiga veckor.  Dels så har jag skrivit tenta och så har hundarna inte varit helt krya. Ceasar var halvkass i en vecka. Inte diarre men så lös att det fick bli nattpromenader när jag väl listat ut felet – han tål inte nya fodret så firade Brutus med att väcka mig vid femtiden med halsbränna elelr vad man nu ska kalla det. Han dregglar slickar upp päls från och låter ”Umpf,umpf,umpf” och kräver promenad för gräsätande och knäckbrödssmörgåsar. Jag vet inte riktigt vad som utlöser det men det har väl hänt 2-3 gånger tidigare och går över lika snabbt.  Släng till lite andra bekymmer och att jag blivit inringd på städjobb/hemtjänst ett par gånger så har jag fått ungefär lika mycket sömn som en småbarnsförälder…

Det var först i måndags jag började känna mig som en normal, vaken och glad människa. Tyvärr så  har det återigen dyckt det upp oväntat smolk i hundvaktsbägaren, det verkar gå lite Murphy i det där.  Just nu får vi fokusera på att lösa det till slutet på februari – vad som händer då med flames kurs/arbete vet vi fortfarande inte. Det blir en handfull långa dagar för Brutus men jag har pratat med en dogwalkare som jag ska ringa igen och boka ett möte med. Han är ju ännu mer okomplicerad än Ceasar egentligen, men eftersom han är så stark så kan jag inte direkt skicka ut nån stackars pensionär, speciellt inte i halkan. Det blir lite körigt att flänga runt med dom men så får det väl bli.  Ceasar får första dan hos nya hundvakten imorrn och jag lider verkligen.  Det är löjligt men jag har svårt att ens se andra gå med mina hundar i koppel utan att vilja lägga mig i. *s* Det blir säkert bra där- hundvakten har en tjurig tik som redan läxat upp honom *s* ceasar tog det dock rätt coolt. Men det är jobbigt ändå.

Idag var första dan på praktiken på frivården. Det har varit jättespännande – men vi blev komplett bombade av information. Det är miljoner förkortningar, begrepp och rutiner.  Mina handläggare verkar vara jättetrevliga och det kan finnas tillfälle till extrajobb.När jag satt där vid mitt nya skrivbord och datorn så ringde min telefon. Jag stirrade förskräckt på den ett par minuter innan jag insåg att ingen annan skulle vara om jag inte gjorde det.  Det var till den tidigare praktikanten så jag fick ordna upp det med dennes handläggare.  Sen läste jag  närmare 130 sidor om ART  som är ett program som folk med agressionsproblematik kan gå, Som tur var har de gratis kaffe/t

Varför 300 meter ikeakasse

officiell SM gren.

Jag köpte hundmat för drygt en vecka sedan. 20 kilo. När jag skulle hiva in den i bagagen på bamsen så råkade jag riva upp ett hål i påsen. Mitt på. Trött som jag var orkade jag inte bära in den samma dag. Sen kom snön och lättjan. För att bära påsen från bilen så behöver jag peta ner den i en IKEAkasse om jag nu inte vill lämna spår som hans och greta efter mig. Fast hundmatsvarianten då och inte brödsmulor.
Det förståndiga alternativet är att skotta loss bilen, bryta sig in i den – den är vintertid mer inbrottsäker än fort knox, köra bilen 300 meter, bära upp fodret och köra tillbaka.
Det har känts otroligt besvärligt, jag har ju gud bevars varit ledig för att skriva tenta, och hundarna står ju ändå på bantingskur så jag har istället ransonerat fodret hårt. Men idag kom jag ändå fram till att jag helt enkelt blir tvungen att hämta den där säcken djupfryst foder.
Suck och stön.
När jag tittade på bilderna från promenaden i förrgår så slår det mig att stora hunden faktiskt klarade av att agera draghjälp uppför mördarbacken utan att verka lida av sviterna. Skit samma att hunden inte dragit något annat än lekhusse de sista fem åren – han väger ju närmare 100 kilo och kan jag minnas att rottisen är inkörd så borde väl HAN minnas det med?!
Sagt och gjort. Jag dammar av det gamla säkerhetsbältet och bryter mig in i bilen, petar ner fodersäcken i ikeakassen och ägnar en kvart åt att försöka stänga luckan igen. När jag tillslut ger upp den tanken så kopplar jag på draglinorna till hunden!
Efter två meter så minns jag varför jag köpte nomesele till dobermanenn Två linor är helt klart en för mycket men det är inte något att göra åt annat än att trassla ut hunden igen.
Efter ytterligare 3 meter så inser jag att ikeakassar inte är designade för att släpas med en besvärlig dövikt i sig. Den välter nämligen.
Hela tiden.
Och då agerar fodersäcken plogbil…Det är inte en bra ide om foderkulorna ska hålla sig både torra och inne i säcken. Men rottisen drar för själ och fosterland!

De första femtioelva gångerna jag rättar till säcken så vänder sig hunden om för att se vad jag sysslar med och varför i helsike han förväntas stå stilla. Vi ska ju framåt!!
Det innebär att jag återigen behöver trassla ut hunden ur linorna och så drar vi ett par meter till säcken trillat igen. Rätta till säcken. Trassla ut hunden. Framåt.
Tillslut får vi in snitsen och hunden hunden travar käckt på medan jag håller styr på säcken! Vi passerar förbi vår lokale A-lagare som älskar rottisen och lyckas nästan välta en som ska in i porten som missade att vi hade en säck på släp

Säcken har betydligt fler hål än när jag började och jag har fått torka av av snö och grus och jag väntar just nu på att min handvärmare ska tina upp så jag kan gå ut och mecka med bildörren…

Men kul vart det!

Visst kan Brutus spåra, ja ceasar med!

Vi har haft en bedrövlig vecka här hemma. Ceasar blev ännu sjukare än Brutus och tillbringade en hel natt med att oavbrutet hosta upp slemmiga sjöar täcket, sig själv och mig… I samma takt som Brutus hosta avtog så rasade hans mage med nattliga panikpromenader.  Hundarna har med andra ord enbart fått lov att gå små korta svängar runt huset och fått hållas i stillhet inne, dvs inget lekande eller aktiviteter.

Ni ANAR inte hur pain in the ass hundarna blev efter ett par dar… Brutus började dra som en galning på blankis. Ceasar satte igång att gapa på trafikkoner och bägge slickade diverse kroppsdelar mycket intensivt och plockade på uppmärksamhet hela tiden.

Igår kväll fick jag nog och de fick en ordinär kvällspromenad och idag har de fått en liten offroadrunda. Där bevisade de att de faktiskt kunde spåra.  Nu i snön så ser jag ju vad det nu är det spårar och jag kunde konstatera att de spårade som rena IPOhundar bägge två, upp och nerför diverse berg, fram och tillbaka med näsorna tätt intill spårkärnan. Till och med Ceasar som aldrig tidigare visat minsta intresse för spår! Inga pinnar fick de som belöning – däremot rådjursbajs till lunch!

Det verkar som om Brutus mage ordnat sig igen och ceasar hostade inte så mycket som jag befarat. Jag ska nog iväg och handla lite mer kläder på mellandagsrean och ett par öl till nyår.

En god jul, trots allt.

Jullovet började inget vidare. Eller snarare det började perfekt med snö och flera veckors ”ledighet” (Tentaplugg) perfekt för att ägna sig åt hundarna innan terminen börjar där hundarna kommer få mindre tid. Tror ni inte att Brutus åkte på kennelhosta?! Så varken han eller Ceasar har fått vara i rastgårdar och röja som tokar i snön utan brutus har fått kortkorta promenader och ceasar fått nöja sig med långlina. Maken till dålig tajming! Brutus har trots hostan varit rätt okey tills igår kväll, då började han andas lite mer ansträngt, till och med Flame som är ovanligt oobservant reagerade, men det visslade elelr rosslade inte och pigg var han.Men andningen var inte helt okey.  Så jag slår en signal till Blå stjärnan för att ta reda på när man behöver oroa sig för lugninflammation. ”Kom in. Nu.” blev deras överraskande svar.

Det var bara att strunta i den framdukade kvällsmaten, packa in hunden och åka. Det visade sig efter en kort undersökning att han troligtvis inte alls hade en bakterieinfektion (vilket jag inte hade trott, eftersom han inte visade tecken på feber)  utan helt enkelt hade svullna halsmandlar a så att det var ansträngande att andas. Det är första gången på alla hundägaråren jag åkt in ” i onödan”, vi får väl se vad försäkringsbolaget säger om de tänker ersätta besöket eller ej. Det var ju på veterinärsinrådan vi åkte in.

Morgonen idag blev stressig, jag var tvungen att köpa en febertermometer till B men väl på apoteket så var det så dyrt att det var lika bra att åka hem till mig och hämta den istället och sen köra tillbaka till F. Hoppade in en snabbis i duschen innan jag rusade iväg till systers svärföräldrar för julmiddag. Gissa vad jag glömde ta med? Jovisst. Julklapparna!  Trots min miss så blev det väldigt lyckat, de hade dukat upp ett otroligt gott julbord och med så mycket godsaker att vi knappt orkade röra oss efteråt. Julklappar blev det med trots min miss, de andra hade köpt nog för ett smärre kompani. Lilla systersonen drunknade nästan i paket men uppförde sig som det ideala barnet hela dan. Inkluderande den obligatoriska skrämselchocken vid åsynen av tomten! Senare var han så karsk att han nästan lyckades med att rycka av honom skägget.

Japp, tomte hade vi och vi körde hela registret med ”köpa tidning” och allt som hör till trots att systersonen bara är 1o månader *s* Bror min behövde lite träning resonerade vi.

Det var faktiskt oväntat kul att fira en riktigt riktig jul så att säga. Det var många, många år sedan sist. Och på julafton dessutom! Sådant är man inte van vid som kommunalanställd….

Nu ikväll bröt vi lite mot brutus ”vila” och han fick röja en liten stund. Han har ju ingen feber och så länge han inte kväver sig själv av hosta så fick han göra sig av med lite överskotts energi.  Besöket hos veterinären  inkluderade en vägning visade att han gått upp sen i somras, han borde nog  gå ner 1-2 kilo nu. Ja, veterinären sa inget men jag vet ju skillnaden.

Han fick ju börja med foder med högre proteinhalt och fetthalt i somras, trots kastreringen (normalt gör man tvärtom!) eftersom jag inte tyckte att han byggde muskler dåligt efter vårens sjukskrivningar,  så trodde jag att det kanske var ämnesomsättningen som behövde lite mer kräm med stigande ålder. Men det har inte hjälpt utan har nog lagt sig runt revbenen istället… Så han ska nog få gå tillbaka på sitt tidigare foder.

Nu ska jag bara läxa upp f angående att leka kamplekar med hundarna vid 11 tiden på kvällen, ta en nattmacka och lägga mig.

Ha en riktigt bra jul!

Brutus!

NIgår för nio år sedan så smet jag ut i diskrummet på mcdonalds i backaplan och struntade i att chefen gnällde över att man inte fick ha med mobilen. Jag var TVUNGEN att få reda på hur valpningen hade gått. Men besvikelse var bottenlös när det visade sig att det bara blev tre hanar. Jag som skulle ha en tik! Efter ett par veckors ångest och ett besök så blev det trots allt bestämt.  Den där mittenvalpen skulle följa med hem. I stamtavlan skulle han heta Brutus men jag testade alla möjliga varianter som bandit, balto och gud vet vad innan jag gav upp och förlikade mig med namnet och ni kan inte ana hur liten han var när han hämtades!

Min syster lejades som valpvakt när jag skulle gå i skolan, men hon sa snabbt upp sig. Han var som en liten arg pirayha som valp. Han bestod nästan bara av tänder… Ett par veckor efter att han flyttat in utökades flocken med Jannis som snabbt gjorde klart för alla vem som var drottning här i huset. Hon blev brutus stora idol tillsammans med Nacki och katten skunk.

Valpkursen gick vi på Karisma och där var vi nog bäst i gruppen,underligt nog. De andra verkade ha noll koll. Brutus växte och blev större och hängde med på diverse saker ibland trillade han nerför stup och ibland sov han med mig på kontoret när jag sov över på hundpensionatet.  Han fick lära sig dra bildäck, stå i hundgård och morra på kommando.

När han var ett par år gammal flyttade vi till landet permanent, där fick brutus gå lös nästan jämt (förrutom i perioder med dövöron och jaktlysten blick) tigga mat av svärfar och bada i sjön. Ut med båten var däremot en pärs för badtoken! Han välte aldrig båten men man var alltid beredd… Där fick man lära sig att passa sig för staket som bits, vilka getter som stångas och vilka som man kan leka med och spåra viltspår och dra pulka. En rolig vinterlek var att dra matte och husse på isen när den andre kallade in honom. Ibland åkte vi iväg och tränade lydnad för en privattränare. Det var roligt! Men roligast tyckte nog ändå brutus var att ha ett helt EGET mcdäck upphängt i trädgården. Vilken lycka!

Hösten han skulle fylla fem fick man flytta tillbaka till stan. Utan Jannis och husse. Janni hade åkt iväg veckan innan med husse och matte och aldrig kommit tillbaka…. Det var lite konstigt och tråkigt.Sen fick man gå kopplad nästan jämt. Å andra sidan så fanns det massvis med saker att lukta på, klättra på och så fick man åka buss varje dag. Brutus genomgick korningens mentaldel med 147poäng och testledaren tyckte att han var en riktigt trevlig rottis ”Han har inte sett något skäl till att bli arg idag” ”Det kanske är tur…” tillade han med syftning på att mattes händer hade slitits blodiga under andra momentet – lilla bytet… Dessutom dök det upp en ny husse, en lekfarbror som bara lekte, matade med frolic och lärde honom kommandon på ett nytt språk. I början var det inte så roligt när man fick vara inlåst hela tiden för att inte en elak katt skulle äta upp honom men så småningom inledde de ett kallt krig och brutus fick sig en egen soffa, det vägde nästan upp avsaknaden av däck.

Sen dess har brutus och jag flyttat ett par gånger,  men nya hussen har alltid bott där han bott och brutus soffa står kvar, han har gått kurser i agility, tävlingslydnad, specialsök och spår.  ”Hellre än bra” är vårt motto och han har gett sig i kast med alla upptåg på sitt vanliga bulldozer sätt. Förra året flyttade en liten arg ulltuss in. Brutus kapitulerade tämligen omgående för den lille ligisten, man kunde riktigt höra honom sucka ”Jajja du får väl bestämma om det är så djäkla viktigt” men de kommer fint överens och har just nästan rivit lägenhet n’är de haft dragkamp.

Han är nio år nu brutus, han har följt mig i princip hela mitt vuxna liv. Han har varit en väldigt okomplicerad hund egentligen. Visst det är ingen hund man ber min hundovana syster att gå en promenad med – men han har aldrig haft några direkta ”problembeteenden” om man inte räknar skugg/solkattsjagande/idiotstressbeteende som ändå gått att stävja med lydnad. Han har helt enkelt varit en lätt och rolig hund att ha. Frisk har han i stort sett varit, han var nog sex år innan han var hos veterinären annat än för vaccinationer och då var det prostatan som krånglade. Hade jag vetat vad som komma skulle hade jag kastrerat honom då och inte bra chipbehandlat men det är lätt att vara efterklok. Han fick ett par ofarliga hudtumörer som operarades bort, de var visst vanliga på UNGhundar! *s*  Förra hösten markerade han ömhet i ryggen vilket diagnoserades efter en okaraktäristisk händelse, den behandlades med massage och kavallettiövningar. Under vårvintern blev prostaproblemen akuta – antagligen har de spökat en längre tid och varit det som orsakat det ryggonda. Han åkte in akut och var väldigt dålig men jag fick hem honom ett par dar senare. Eller ja, nästan hela brutus. Testiklarna hade han inte kvar. I sommras så sträckte han bogen och fick undersökas rejält och fick smärtstillande nog för att knocka en häst.

Men bortsett från hudtumörerna som inte hade behövt tas bort egentligen och urinläckage efter kastreringen så har han egentligen bara varit hos veterinären fyra gånger för sjukdomar eller skador! På seniorkontrollen för ett år sedan så var han frisk som en nötkärna och veterinären blev överbevisad av röntgenbilderna på benet i sommras – inte minsta antydan till atros/pålagringar eller förslitningar…

Numera så märker jag att han är lite stelare, han blir tröttare snabbare och har tro det eller ej blivit lite lugnare. De gråa håren börjar synas och han ligger kvar i sängen längre på morgonen och har kanske (fy matte!) blivit lite rundare över revbenen. Men trots att han igår fick påbörja att äta glukosamin, mest i förebyggande syfte så finns det nog inte många som skulle gissa hans ålder. Jag hoppas att vi får flera år till men jag försöker ändå förbereda mig mentalt. Han har redan överlevt sin far och hans mor blev bara 10…

Saker man upptäcker

Första vintern med bil…. Att låsspray och listspray är en bra investering. Annars blir bamsen som fort knox. Nåja den blir väl i alla fall inte stulen *s*.

Det har varit en rätt aktiv vecka om man inte tittar på skolarbete. Jag å benny tittade på New Moon och bortsett från att den blir så uppenbart smörig i filmversion så var det en lyckad filmatisering. På onsdagen hade jag och Flame en lunchdate och åt lunch tillsammans och bowlade. Det var faktiskt jättekul. Lördagen ägnades åt overallshopping åt Ceasar. Det sög och jag mindes varför han inte fick nån förra året. De PASSAR ju inte.  Söndagen ägnade jag mig åt att hjälpa AK att flytta möbler och hjälpa B rutus hitta spårpinnar. Spår på en stubbåker var visst inte någon bra ide. Jag hittade ungefär lika många som hunden. Fler eftersom jag faktiskt såg en innan han. Har hunnit med lite föreläsningar och en genomgång av gruppövningarna men mycket mer skolarbete har jag inte ägnat mig åt. Nu ska jag strax till Benny för att äta middag och sällskapa med honom och AK.

Tölt och lera

I torsdags så släpade jag mig iväg till nisseplatsen i ottan, med destination Karlskoga. Jag hade blivit värvad som legosoldat i ”det stora lerkriget”.  Långfärdsbussen var trevlig även om jag blev lite lätt åksjuk av att läsa en massa studielitteratur. Otroligt nog fanns det gratis wifi så resan gick fort. Väl framme fick Tim med familj mig att känna mig hemma på en gång. Det är alltid spännande att möta människor man känt länge online IRL för första gången. Men de var precis som man fått intrycket av. Jättetrevliga allihop! Jag är annars rätt nervös och kan vara blyg men det kändes som man känt dom länge.

Dagarna gick hemskt fort och jag hade jättetrevligt. Bortsett från det trevliga umgänget (som utökades med linnea (hard core vegan)  på lördagen, så har jag glömt hur otroligt tillfredställande det är att faktiskt skapa något fysiskt. Jobbet i hemtjänsten tar aldrig slut och pluggandet är så abstrakt, så att trava runt i knädjup lera och lägga ut grenar, takpannor och knäppa ihop pelleplattor var jättekul. Bara det att kunna ta ett steg bakåt och faktiskt se att ”det här har jag gjort” ger en kick. För att inte tala om att det känns bra att ge de där hästarna fast mark under fötterna.

Hästarna ja! Fem stycken jättetrevliga och väluppfostrade islänningar. Lyngey fick uppdraget att inviga mig i töltens mysterier. Hon måste ha tålamod som en ängel den hästen… Så otroligt välriden hon var måste det vara irriterande att ha en klåpare som jag på ryggen. Gjorde jag rätt så gjorde hon rätt. Tabbade jag mig så blev det trav eller galopp tills jag fått styr på mina hjälper och gjorde någerlunda rätt. Då gjorde hon rätt hon med.

Det var underbart att få rida och hantera en häst igen. Att få lukta på den, värma fingrarna under manen, titta på när de smågnabbas över fodret och titta in i de där kloka ögonen. Men vad otroligt ringrostig man är! Man känner sig som en total nybörjare! De där tio åren utan regelbunden hästkontakt har satt sina spår…

”Har jag satt på den här rätt?” ”Har jag spänt nog?” ”Nähä” två mer minnesvärda tabbar som kanske mer kan förklaras med tillfällig sinneförvirring var när jag satte på en nosgrimma upp och ner och dessutom råkade ta fel på en skäck och en svart häst (som jag dessutom kallade brun).Jag är ju tämligen ridskoleskadad och det varierar en hel del mellan hur olika hästägare vill ha det och islandshäst har jag aldrig ridit så jag gjorde en hel del ”monkey see monkey do”…

Nåväl Lyngey stod tappert ut med mig och bjöd på underbara upplevelser. Tölta! Jag fick TÖLTA.Man gungar fram. Om man mot all förmodan skulle vara  totalt okänsliga i höfter och rygg så märks skillnaden mot trav i alla fall om man har en dålig BH, något jag upptäckte sista ritten *skratt*

Slogs vi inte mot leran eller red så åt vi. God mat. Kombinationen LCHF med en hardcorevegan under helgen lyckades faktiskt ändå. Jag år den första thairätten någonsin som jag faktiskt tyckt om. Har testat ibland ute men alltid blivit besviken. Men den här med kokosmjölk (som jag annars starkt ogillar) och en massa grönsaker och rökt tufo var riktigt, riktigt god! Ja just det. Jag får inte glömma sängen. Tempursängen. Världen bekvämaste säng. Jag har varit sugen på att sova i en ända sen man provsuttit en ex mors säng men aldrig fått chansen förrens nu. Tänk er mig, världens stelaste person slet som sjutton flera dar i rad och red varje dag. Jag hade knappt ont någonstans! Bortsett från när alla muskler strejkade ett tag lördagkväll på väg hem på ridturen så har det bara kännts lite i axlar nacke! Jag var totalt övertygad om att jag skulle stappla fram som en steloperad gammal gumma…

Tyvärr verkar inte helgens energikick ha följt med tillbaka till GBG. Jag satt nästan och sov på lektion idag… jag var dock inte ensam. Inte konstigt kanske med tanke på att gbg haft NIO soltimmar under november.

Efterlyses: Studiemotivation

Min studiemotivation är helt borta trots att kursen egentligen är jättekul. Jag hittar på allt möjligt annat istället för att plugga.  Jag behöver nog praktiken nästa termin

Förra veckan var lite smådramatisk, ceasar började kräkas på tom mage, oftast framåt småtimmarna och det rätt rejält  och med tanke på hans dammsugartendenser så fanns misstanken att han ätit någon plast som låg och skavde även om veterinären mest trodde på irriterad mage.  Hursom så fick vi en veterinärtid bokad och under tiden fick han sparris, specialmat och många små måltider. Det verkade fixa biffen så vi slapp åka in.  Lite förstörd nattsömn är småpotatis i jämförelse med buköppning.

Helgen blev intensiv. På fredagen spelning med loke på kulturföreningen. Jag var chafför och det blev rätt sent innan jag skyfflade in toyshot i bilen för hemfärd. Lördagen inleddes med en rätt snabb spårträff, jag rörde ihop slutet på Brutus spår och början på Carmens – men tur väl så är hundarna bättre än vad jag är så de löste problemet. Brutus spårade rätt okey på slutet. Nästa spår ska nog ligga på dryga 300meter så ser vi om det är så att han behöver ett längre spår för att komma i fas än att traggla med korta intensiva som jag envisats med. Ceasar fick bara en promenad och visade sig missnöje med att lära sig bryta sig ur bilburen.  Nu kan han det på den tid det tar mig att gå runt från passagerarsidan till att sätta mig i framsätet…. Lördagsnatten slutade på vikingagille på ale vikingagård. God mat, öppen eld och trevligt sällskap är inte dumt.  Min körning fick dessutom godkänt av en av mina mer kritiska vänner, trots min kommentar ”Men vart tar vägen vägen?!!” när vi försökte ta oss hem i mörker och regn längst alla vägarbeten.

Söndagen bestod av kalas hos låtsasmor. Min lillebror fyllde 19. Det var riktigt kul men ni ser själva – inte minst plugg. Inte blir det bättre nu när jag har ett par dar ledigt. (Läs LÄSTID!!) Då jag tydligen ska iväg och skyffla lera och sniffa på raggsockar. Dvs fyrbenta sådana. Ni vet lurviga islandshästar.

Jag satsar hårt på IG *S* Jag hoppas att kunna ägna de dryga 11 timmarna på vägen med att läsa dock. Det botar kanske det dåliga samvetet lite.

MH i bilder

Efter mycket svärande och bråkande så är det bara att inse att ni aldrig kommer få se ett snyggt protokoll med skuggade rutor på hans moment. Ni får helt enkelt leta reda på ett och jämföra siffrorna.
Han följde med henne men var inte intresserad av att fördjupa kontakten och var lite obekväm vid hanteringen, inte så att han var dum men han backade lite

Ska det verkligen vara nödvändigt att tafsa?

2a

2b:
Mig lekte han lite med, fick truga honom lite, henne struntade han mer i, Testledaren sa ”människor och trasor är inte hans grej helt enkelt

Ok, ok lite får man väl bjuda om hon anstränger sig så…

Full rulle ut! Sen när bytet låg stilla var det helt ointressant

Här kutar man ut och så är det bara en djäkla trasa ?!

Ha! Hit med kaviaren matte!Jag kommer!

4
Det här var intressant, han rusade ut och in i värnet men det var ju bara en person där, med en sån där trist trasa… Men han uppehöll sig i hennes närhet och nosade runt, men han satte inte igång med lek

Herregud, dessa djävla trista trasor igen. Kunde ni inte haft korv i alla fall?!

Den där overallen skällde man lite på, men när matte traskade dit så kom man och kollade läget, När han var säker på att det bara var en trist overall så var han ointresserad, tror han gjorde en undanmanöver första gången vi passerade

HUPP! VA I…. Hmm ehh jaha… En overall. Mitt i skogen… vad de hittar på för dumheter..

Här blev han lack! Han drog mot dom så oväntat att jag tappade honom fick kasta mig på kopplet och fick hala in honom och backa tillbaka dit vi var. Han var framför mig nästan hela tiden. Sen när han fick gå fram så kollade han snabbt att det var människor och bjöd faktiskt lite mot ena spöket innan han tröttnade

NÄ NU DJÄVLAR… Spökfanskap! om kärringen inte fångat mig en gång redan så…

Här lekte han nog lite bättre men han griper som sagt uselt. Uppfödaren skrattade när jag berättade och frågade om han hade kunnat ta ett bra bett om han ens velat. Och njä, det tror jag knappast han kan med sina roliga tänder. Är han inte peppad så struntar han i den totalt är han peppad är han som en symaskin med rabies. Man får akta fingrarna!

Men herregud, dom ger sig visst aldrig. Får väl visa att jag kan. Om jag bara vill

Mohoho, vem sa att jag inte KUNDE bitas med mina tänder? Stick fram lämplig kroppsdel så får du smaka tibetansk kamp orchtänder!!!

Stort tack till Benny (vän,chafför, moraliskt stöd och Brutusrastare)
Kolla in hans foton på http://www.gautland.nu/main.php