Gnällinlägg

åkte hem igår efter att Flame somnat med huvudet på tangentbordet. Det var tur det. För det visade sig sen att han blivit magsjuk. Riktigt typiskt eftersom vi är bjudna på fest imorgon. Jag hoppas verkligen inte att jag blir sjuk. Det är en i raden av besvikelser den här veckan. Jag och hundarna var ute på en kul sak i måndags, som vi trodde skulle mynna ut i en annan grej men det verkar inte bli av. Jag tänker inte gå in  på vad det var än eftersom jag ännu inte gett upp hoppet totalt.

Annars är ekonomin ett rätt stort problem. Kurslitteraturen blir svindyr ett par tusen till  och bilen ska besiktas.Tack vare alla personalnedragningar i vården har jag inte jobbat alls den här månaden vilket svider. Med tanke på att jag kanske måste ha hundvakt/hunddagis i något halvår eller så vågar jag egentligen  inte röra mina sparpengar alls.Har inte riktigt löst det problemet än.

Vad det gäller hundarna så hade jag velat gå en klickerkurs, jag misstänker att det kan fungera bra på ceasar om jag bara kunde lära mig det. Hans bror tog förresten ett första pris och första plats på sin första lydnadsetta! Jag är mycket imponerad, och funderar på att ringa för att få höra hemlligheten med motivationen! Brutus å sin sida verkar ha umgåtts tillräckligt med främmande igen för att sluta hoppa på dem.  Han hoppade inte ens på fotografen när hon lockade på honom… Visst han buffade till kameran med en lerig nos ett par gånger men inget hopp!

Annars har veckan inte vara speciellt intressant, mest en djäkla massa plugg. jag fick godkänt på förra kursen vilket känns bra. Det ser lite roligare ut framöver med fest imorgon, nån öl i veckan med min goda vän och sen smittskyddskursen över helgen.

Dåligt med bloggande

Blir det. Och inte lär det bli bättre. Tittade på schemat idag. Våra handledare har bestämt sig för att ta igen allt slöande eller något och tryckt in mer på denna kurs än vad vi haft på 2-3 kurser. Sammanlagt. Lägg till lite andra åtaganden och måsten och en liten skvätt nöjen så hamnar man i min sits. De närmaste dryga 3 veckorna har jag 1 dag som är ”ledig”. Hitills. Förrutom att jag borde ta och läsa någon av de 15 kursböckerna vi har.

Tänkte passa på att göra lite med hundarna när jag ändå var hemma vid 16tiden och knallade ut för lite uppletande. Det finns ett skäl till att vi människor använder hundar till sådant. Vi har inget luktsinne. Det hade däremot Ceasar som rusade ut nosade intensivt och kastade sig ner för att riktigt gnugga in något äckligt som luktade misstänkt likt människoskit. Det var bara att svärande gå hem. Brydde mig inte ens om att plocka upp prylarna som låg längst ut. Så arg var jag.  ÄCKELTYPER

Han tvättades och tovades ut enligt alla konstens regler i lördags. Det tog ett par timmar eftersom han fått ett återfall i ”tycker inte om att bli borstad”. Igår hittade jag första nya tovan och idag fick han blir balsamerad i Wellabalsam eftersom både kam,borste och specialschampo+balsam ligger hemma hos mig. Jag har ännu inte listat ut en lucka i schemat för att sova hemma nån natt, om jag nu vill spara lite bensin och inte kliva upp och köra genom stan i morgontrafiken bara för att lämna hundar.

Nåja, det kunde vara värre. Snart får jag mat och ska titta på senaste house.

Nu begriper jag ännu mindre.

Lämnade ryggsäcken hemma,laddade webcamen och smet nån timme tidigare  ifrån en av de mest spännande föreläsningar vi haft på länge för att rusa hemma för att se om hunden var hysterisk eller inte.

När jag tittar på filmen så är det i princip bara fyra timmar av ceasar sovande i olika ställningar. Det mest spännande var att brutus lämnade hallen efter nån timme till sängen (jag gissar det eftersom han försvann ur synhåll) och ceasar gick  och drack vatten och gjorde en detour för att inspektera duschen ett par minuter på vägen tillbaka.

VAD kan ha hänt igår? Frågade faktiskt fastighetsskötaren om de fått in något klagomål, tänkte ifall det varit något bråk eller så i trappen,  men han visste lika lite som jag.

Nu ska jag hälla i mig lite te och sen ut och roa hundarna.

Lätt fånget, lätt förgånget…

Idag hjälpte jag och AKN  Maran att flytta sina saker till sitt nya förråd. Det suger ju att flytta så det är alltid kul att hjälpa folk. Sen åt vi på den lokala pizzerian och på väg tillbaka till min bil så stötte vi ihop med karin och alla hundarna. Kärra är litet:-) Svängde förbi Christian snabbt som tusan oc h lämnade tillbaka den sista boken i Sookie stackhousserien (true blood) som jag lånat och passade på att beundra liten söt valpis.

Hemma fick jag mig en liten otrevligare överaskning. Hörde Ceasar tjuta i trappen och han var komplett hysterisk när jag kom in. Hoppade i ansiktshöjd, tjöt och hade tungan som en slips. Som han hade kunnat göra om jag lämnat honom för något år sen eller så. Har ingen aning om vad som hänt.  Han var riktigt stressad. Brutus var lite besviken när jag gick men inget som hade fått mig att tro att ceasar skulle få något återfall.  Jag drabbades genast av tredubbelstress (eftersom jag redan är stressad över att jag inte har en aning om hur vår hundvaktssituation till våren) Jag ORKAR bara inte en vända till med ensamhetsproblem.Inte en chans.

Jag plockade ut hundarna på en sväng och hittade en tjugolapp. Tjoho, det får bli en bagel till lunch imorrn tackvare den! Glädjen byttes dock snabbt till besvikelse när jag upptäckte att mina hörlurar försvunnit någonstans under flyttningen. Blä!! Det går bara att använda samsunghörlurar så det är ju extra surt.

Jag smet ner och satte mig och glodde på NCIS LA i tvättstugan i en halvtimme för att ensamhetsträna – hundarna låg bara och slöade i hallen, ceasar hade inte ens rest på sig när jag öppnade dörren?!  Jag kan inte för mitt liv begripa vad det var som utlöst hysterin tidigare. Jag får filma imorgon. Blir borta nästan 4 timmar då.

Liten tuva välter stort lass

Så kan man sammanfatta gårdagen. Jag var på prova på aikidoträning och det var förvånansvärt roligt! Extremt blandat med folk och väldigt sympatisk stämning på dojon. Jag kände mig som jag hade åtta armar och ben och ingen kontroll över nåt av dem. Man kastas rätt in i en träning och det är ”pröva och lär” metoden. Folk var vänliga och jag fick en hel massa hjälp. Så jag välte lite folk och fick öva på att bli vält.

Väl hemma och ute med  hundarna gjorde ceasar något liknande. En stor hund passerade på andra sidan gatan så jag höll mest koll på Brutus som var intresserad. Jag var lite förvånad över att Ceasar inte brydde sig men var nöjd med att han hade intresset riktat åt ett annat håll… Vad jag inte märkt är att skälet till det är att Ceasar och en ghettogangstertyp hade en egen ”stare down”. Som Ceasar vann. Han ställde sig på bakbenen och vrålade och gansterghetto killen flög två meter och klamrade sig fast vid en lyktstolpe av skräck. Ghettokillens tjej skrattade så hon nästan dog.

Jag BORDE ha läst lusen av ceasar så att det stod härliga till, att skrämma folk är INTE tillåtet och något jag trodde vi diskuterat klart,  men med tanke på brutus, den passerande hunden och hela situationen så la jag benen på ryggen och försvann medan ghettotjen försökte hämta andan och ghettokillen återvinna sin värdighet.

Alldeles nyss så fick jag smaka min egna medicin tyckte Brutus. Är huvudet dumt får kroppen lida. Vi har inte tränat agility på länge och Ceasar tycker att gallertrappor och sådant är rätt sunkigt. Så vi knallade till en lekplats med en nättunnel. Dvs inplastade kedjor som bildar ett gallernät. Var där för ett par år sen och brutus bröta glatt över i sin vanliga stil, jag körde bara ett par gånger för jag var rädd att han skulle sträcka sig eller nåt när han hade mer fart än förstånd.  Nåja Ceasar fick klampa runt lite i det under mycket beröm. Han tyckte helt klart att det var rätt sunkig men han hade svansen uppe för det mesta och jobbade verkligen för att lösa det problemet och inte bara lägga av eller få panik.

Sen var det brutus tur. Jag trodde han skulle ta det lite lugnare och förståndigare nu. Han brötade inte på. Det hade jag rätt i. Han tog, efter en hel del uppmuntran, två steg ut på nätet och tänkte uppenbarligen ”fuck you kärring” och hoppade över hela eländet för att nöjt landa i mitt knä. Fyrtiotre kilo rottis med stenhårda klor och massa sand som dundrar ner i knät på en är inte alls bekvämt…

Hur man inte skriver en tenta

Eller hur man lever upp till studentryktet.

De första två tentadagarna på hemtentan ägnades åt viktiga saker som att skolka från sista föreläsningen och upptäcka att man får vänta på tentan ett dygn, inspektera hundrastgårdar, äta sushi med en god vän och agera ståuppkomiker och roa porrbutiksbesökare… När det gått tre dagar hade jag enbart svarat på den lättaste frågan av fem. Så fredagen inleddes i ytterst studentikås anda med att sova till nästan elva, äta  ostbågar till frukost och lagom till slutet på Emmerdale sätta sig med tentan. Då får man oväntat besök som kommer med trevligt sällskap, lunch bestående av bakelser, hundgosande och goda råd som visar sig krascha mitt trådlösa nätverk… Så vi fick en stund till att umgås. Eftersom jag ändå varit så otroligt effektiv med studierna (ni minns att jag då hade skrivit en sjättedel?) så nappade jag på en spontan roadtripp till Trollhättan.  Det trevliga sällskapet åkte hem till sina ställen och donade och jag ägnade mig åt hundarna och att skriva ytterligare en bit på tentan. Det är otroligt vad effektiv man kan vara när man är motiverad av middag ute och jänkebilsglidande…  Med lite tur skulle jag kunna skriva efter trollhättan med eller i alla fall läsa lite… Vi möttes upp för avfärd och hade trevligt, plockade upp mekanikern som pysslat om slagskeppet och åt en enormt god middag på en kvarterspizza. Jag fick dricka öl eftersom jag slapp köra. Sen var det dags för hemfärd.  Efter fem kilometer rasade bilen. Illa. Det blev till att ringa bärgare. Under tiden torrcruisade vi baksätet och tittade på tvserier på datorn…Teknikens under. Ohyggligt tråkigt med slagskeppet och jag sänder varma tankar till AK. Hursomhelst,  Jag var hemma strax efter ett på natten och med hundrastning och sådant i säng vid halvtre tiden…

Således så var jag lite trött i morse och återupprepade frukosten från igår. Eller ja, brunch?  Regelbundna matvanor ska väl vara bra? jag avslutade gårdagens fråga och slog ihjäl lite tid med viktiga saker som hjärndöda tvprogram. Framåt eftermiddagen skulle jag ta itu med skrivandet och petade ner två och en halv mening på papper. Jag fick ett ryck och bestämde mig för att pinka hundarna för att sen börja med skrivande och maten. Och gick ut utan nycklar. Eller plånbok. Eller bok. Som tur var hade jag fånen med mig och kunde ringa F efter hjälp. Hundarna fick rastas av ordentligt, milt sagt. Med hemkörning och allt av F så försvann ett försvarligt antal timmar. Men jag har faktiskt fått ihop ett svar på en till fråga. Tror jag. Om läraren är snäll. Mycket snäll… Jag har fortfarande ett par dar till på mig. Vad kan morgondagen bjuda på? Inte ostbågar, hoppas jag. Ibland märks det att man snart är 31, de där tonårsmatvanorna är reserverade för tentapanik.

Utpressning

I dag var det infoträff om utlandspraktik i skolan, eftersom jag inte tänker plugga utomlands så ägnade jag mig istället åt skälet till att jag inte vill göra min praktik utomlands, nämligen hundarna. Christian hade tänk göra mig sällskap när jag inspekterade hundrastgårdarna i Kärra men han visade sig vara mer förtjust i att stanna kvar under täcket så jag och hundarna fick roa oss på egen hand. De bägge rastgårdarna granskades noga av hundarna. Ceasar fick dessutom en liten lektion i att om man inte kommer när matte ropar så kan det hända att man blir ensam kvar! Nästa gång kom han snabbt som ögat FÖRSTA gången jag ropade…  När de var väl genomnosade, varje pinne inspekterad och inte en droppe kiss ens med största vilja kunde pressas ut så såg vi till att bjuda in oss till Christan. Jag på te och skvaller och hundarna på lek med christans staffekorsning Vilde som helst hade klättrat in munnen på Brutus för att fjäska.. Ceasar fick lite polisutbrott när han tyckte det härjades för mycket men vi hade det mycket trevligt allihopa i solen. Jag blev utsatt för hård utpressning – för att få låna ”Dead and gone” den senaste Sookie Stackhouse boken fick jag gå med på att börja titta på Battlestar Galactia…

Vid sextiden höll jag på att avlida av hunger och fick stanna i angered för att köpa kinatakeaway (Jag skulle ju spara PENGAR!!) och tiden sen dess har fördelats mellan Sookie stackhouse och skolarbete – att läsa 158 sidor engelsk studielitteratur om Aidssituationen i Malawi. Det sistnämda är inte speciellt upplyftande direkt…

”Shit pomfrit

vad stel du är i nacken” Sa kiropraktorn. Ordagrant, samtidigt som han vred min nacke så som skummisarna i filmer gör när de ska döda någon ljudlöst. Fast hade någon försökt knäcka nacken på mig hade det inte varit så ljudlöst som den där skummisen räknat med. Det lät nämligen som när nån vrider om en bubblewrap ”knäpp,knäpp,knäpp,knäpp”Det var rätt plågsamt och jag måste på ett nytt besök nästa vecka eftersom det fortfarande inte är bra i höger del av nacken – han vågade inte röra mer eftersom den var så öm. Nu efteråt är jag rätt mör men jag är rätt säker på att hjälpt hela dan så har det plötsligt sagt ”plopp” lite varstans när jag rört mig. Har hunnit med skola och tvätta lilla hunden för tovutredning.

Den vilda jakten på rastgården

Har jag ägnat mig åt vid flera tillfällen, dagens utflyktsmål var bland de mer svårhittade och krävde en del detektivarbete. Trots en vägbeskrivning så slutade det med att jag, Flame och hundarna sprang på olika stigar och frågade folk innan vi hittade rätt. Den låg fint till, hade regnskydd och sådan men staketet var rätt bedrövligt.

Nåväl jakten inspirerade mig till ett nytt projekt, vi ska besöka alla rastgårdar i Göteborg och blogga om det, så att det är lätt att hitta dit. Sprid gärna länken och kom med tips!

http://hundrastgardgbg.wordpress.com/

Bilmissöden och bilframsteg

Missödet skedde igår, jag kom ut från biltema med famnen full med prylar om dumpade dom i framsätet. Sen tryckte jag ner knoppen,stängde dörren och gick runt till förarsidan… Med bilnyklarna i tryggt förvar inuti bilen. Inte gick det att få in armarna genom glipan i rutorna heller. Mobilen låg där med.

Jag rusade in på biltema tio minuter efterstängningsdags och tiggde till mig en ståltråd och försökte med bistånd från en jättesnäll man + dotter att försöka dra upp knappen. Utan resultat. Jag började överväga vilket som skulle bli dyrast, taxi till F för att hämta hemmanyklar, taxi hem till mig för att hämta bilnyklar och sen tillbaka till Biltema – eller att krossa en ruta. Att göra samma resa med kollektivtrafiken hade tagit 2-3 timmar och så länge hade jag inte velat lämna hundarna i bilen. Lagom till att jag började leta reda på en sten så lyckades mannen fiska upp mina nyklar!! Jag tror jag tackade 52 gånger och försökte bjuda dom på mat eller nåt men de tackade nej, han hade visst råkat göra samma sak själv *s*

Bilframsteget bestod i att jag under mycket svärande och med röven i vädret lyckades byta luftfilter själv. Att få ihop lådan efteråt var fan inte enkelt, det är en sak som är säker. Helst ska man nog ha muskler som en tyngdlyftare och ha en extra hand…